Allmändalen – Fittja mitt i världen

Mångkulturellt centrum i Fittja (MKC) firar 30 år och arrangerar Allmändalen på Fittja gård för allra första gången.

Mångkulturellt centrum i Fittja (MKC) firar 30 år och arrangerar Allmändalen för allra första gången.

Vad är MKC och vad håller ni på med, vad är aktuellt just nu?
– MKC är en kommunal stiftelse som sedan 30 år forskar, utbildar, skapar och sprider kunskap om migration som en självklar del av det svenska samhället och kulturarvet, berättar berättar Tina Karneus, kommunikatör på MKC och fortsätter: – MKC ligger 30 minuters t-banefärd från Stockholm city med bibliotek, verkstad, utställningshall möteslokaler och restaurang.

Vad ligger i pipeline framöver?
– Det blir premiär för Allmändalen på MKC. Lördag 16 september klockan 10–17. En öppen mötesplats där ortenbaserade grupper, organisationer, civilt samhälle, föreningsliv, folkbildare och besökare kan träffas för demokratiska samtal.

– Allmändalen gör vi för första gången och hoppas det kan bli en årlig tradition.
Vi tror att det behövs fler platser för demokratiska samtal med breddad representation. Samtalen behöver inte alltid vara partipolitiska. Många programpunkter berör frågor om mer jämlika platser och att motverka olika typer av förtryck. Samtidigt vill vi visa upp initiativ, organisationer och nätverk som idag arbetar med samhällsutmaningarna, säger Mikael Morberg, verksamhetsutvecklare på MKC. Det blir också MKC:s 30-årsfirande med ny basutställning lördag 25 november.

Vilka utmaningar står ni inför och hur når ni ut med ert budskap?
– Vi vill finnas tillgängliga på fler platser än fysiskt. Vi utvecklar digitala redskap som bildersmakt.se och en kommande ”app mot rasism” med Teskedsorden.

”För att nå ut med vårt budskap pratar vi – fotboll!”

600 ledare coachar över 8000 tjejer i fyra länder. Varje vecka. Foto: FUTEBOL DÁ FORÇA

600 ledare coachar över 8000 tjejer i fyra länder. Varje vecka. Foto: FUTEBOL DÁ FORÇA

Berätta kort om er verksamhet och vad håller ni på med just nu?
– Futebol dá força (FDF) är en internationell organisation som verkar för att stärka tjejers rättigheter och möjligheter genom fotboll, samtidigt som vi förändrar de strukturer i samhället som begränsar tjejer från att nå sin fulla potential. FDF startade med ett lag i Moçambique 2012. I dag har vi verksamhet i Sverige, Moçambique, Zambia och på Åland med över 600 ideella ledare som stärker och coachar över 8000 tjejer varje vecka. Det säger Cecilia Andrén Nyström, grundare och vd på FDF.

– Vi driver även en kommersiell gren, FDF for Business, där vi hjälper företag att arbeta med värderingar och ledarskap genom föreläsningar och utbildningar, så att näringslivet blir mer inkluderande och jämställt. På så sätt kan företag bli en del av vårt förändringsarbete – och vi kan på samma gång generera intäkter som finansierar vår ideella verksamhet.

Vad ligger i pipeline framöver?
– Vi har över 20 länder som vill vara en del av Futebol dá força och vi kommer därför snart lansera FDF Movement – en plattform som ger människor tillgång till vår ledarskapsutbildning, våra metoder och stöd för att stärka tjejers rättigheter och möjligheter i deras närområde oavsett var i världen det är. Sedan har vi över 200 personer på väntelista för att gå vår ledarskapsutbildning bara här i Sverige – och fler och fler företag som inser vikten av att arbeta med ledarskap och värderingar för att få team med stor mångfald att arbeta mot ett gemensamt mål i en föränderlig värld, så FDF for Business har också mycket i pipeline.

Vilka utmaningar står ni inför och hur når ni ut med ert budskap?
– Vår främsta utmaning är att skapa förståelse för de faktiska hindren som finns för jämställdhet och inkludering, som oftast handlar om tråkiga saker som försäkringar, fördelning av material eller lokaler eller helt enkelt om attityder och normer som hindrar, där det är personen med de attityderna som behöver förändras själv innan vi kan förändra hur samhället ser ut så att jämställdhet och inkludering blir norm. För att nå ut med vårt budskap pratar vi alltid på ett sätt så att folk förstår: vi pratar fotboll. Och så ser vi till att alla kan vara en del av lösningen, både de som begränsas och de som begränsar!

Genus.se: ”Genusforskningens resultat engagerar många”

Utmaningen för oss är att ge en rättvisande bild av den forskning som faktiskt bedrivs, då bilden som förmedlas ibland blir förvanskad, säger Maria Grönroos, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg (Göteborgs universitet).

Utmaningen för oss är att ge en rättvisande bild av den forskning som faktiskt bedrivs, då bilden som förmedlas ibland blir förvanskad, säger Maria Grönroos, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg (Göteborgs universitet).

Berätta kort om er verksamhet och vad ni gör just nu.
– Vårt uppdrag är att öka genomslaget för forskning och kunskap om genus och jämställdhet inom akademin och i samhället som helhet, säger Maria Grönroos, vikarierande föreståndare på Nationella sekretariatet för genusforskning.

– Det gör vi bland annat via vår populärvetenskapliga förmedling på genus.se, olika arrangemang, till exempel g-konferensen, Sveriges största genusforskarkonferens, och genom samarbetsprojekt och uppdrag.

Vad ligger i pipeline framöver?
– 2018 blir ett spännande år för oss eftersom vi firar 20 år, något som vi kommer att uppmärksamma på flera sätt. Vi kommer också att överlämna två av de jämställdhetsintegreringsprojekt som vi samordnat på uppdrag av regeringen till den nya jämställdhetsmyndigheten.

– Sekretariatet har sedan flera år tillbaka en omfattande extern uppdragsverksamhet som vi kommer fortsätta att utveckla och stärka, särskilt när det kommer till forskningsbaserade uppdrag. Bland annat har vi samarbete med ett forskarnätverk med kulturarvsfokus, och jobbar på uppdrag av bland andra Nordiska ministerrådet och Folkbildningsrådet med olika jämställdhetsprojekt.

Vilka utmaningar står ni inför och hur når ni ut med ert budskap?
– Med jämna mellanrum uppkommer en mediedebatt om att genusforskning inte skulle hålla samma ”vetenskapliga kvalitet” som annan forskning, säger Maria Grönroos.

– Just nu verkar en sådan diskussion vara på gång igen på ledarsidor och i andra opinionsforum. Det är viktigt för oss att delta i den debatten för det blir ofta otydligheter om vad  ”vetenskaplighet” egentligen är, och genusforskning, feminism och jämställdhetspolitik blandas samman. Här har vi en viktig roll att spela. Genusforskning och dess resultat engagerar många, och det är ju bra, men utmaningen är att ge en rättvisande bild av den forskning som faktiskt bedrivs, då bilden som förmedlas ibland blir förvanskad.

Sandra Dahlén högaktuell med boken Hallongrottan – en bok om slidsex

Nu lanseras Sandra Dahléns nya bok Hallongrottan – en bok om slidsex. Foto: Saga Berlin

Nu lanseras Sandra Dahléns nya bok Hallongrottan – en bok om slidsex. Foto: Saga Berlin

SANDRA DAHLÉN GÖR KOMPLEXA FRÅGOR BEGRIPLIGA
Berätta kort om din verksamhet och vad som är aktuellt för dig just nu?
– Jag arbetar som utbildare, konsult och skribent i frågor som rör jämställdhet, jämlikhet och sexualitet. Just nu lägger jag min sista hand vid ett uppdrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, en vägledning kopplad till youmo.se som är en sajt om hälsa, sexualitet, relationer och rättigheter för unga nyanlända. Sedan ska jag prata normkritik, jämställdhet och hbtq på Stockholm stads utbildningsförvaltning.

Vad ligger i pipeline?
– Jag kommer nu precis ut med en ny bok: Hallongrottan – en bok om slidsex, som ges ut av Leopard förlag. Det ska bli jättespännande att få tala om sexualupplysning för vuxna om ett ämne som inte fått någon uppmärksamhet. Under hösten ska jag sedan genomföra hbtq och normkritik-utbildningar för Stockholm stad och turnera med MUCF över hela landet för att prata om hur vi kan möta unga nyanlända i frågor som rör normer, relationer, sex, hälsa och rättigheter.

Vilka utmaningar står du inför och hur når du ut med ditt budskap?
– Som utbildare och skribent når jag ut med mina budskap hela tiden. Ständiga utmaningar för mig är att göra komplexa frågor begripliga och att på olika sätt göra ämnen som jämlik service verksamhetsnära för anställda inom stat och kommun så det känner att de kan applicera det i sitt vardagliga arbete.

Rosa guiden välkomnar IKFF

 Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF).


Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF).


IKFF är en feministisk fredsorganisation som finns i över 30 länder och arbetar med att samla personer som motsätter sig krig och militarism och som vill verka för fred och kvinnors rättigheter.

I Sverige driver IKFF politisk påverkan inom utrikes- och säkerhetspolitiken för att lyfta kvinnors deltagande, konfliktförebyggande arbete och nedrustning. Rosa guiden har intervjuat Elin Liss, kommunikationsansvarig på IKFF Sverige, om organisationens bakgrund och det aktuella dagsläget för IKFF:s arbete.


Hur gick det till när ni startade? 

– IKFF var en av de första organisationerna som fick konsultativ status i FN, vilket innebär att vi har en lång erfarenhet att arbeta gentemot processer på internationell multilateral nivå. Idag har vi huvudkontor vid FN i Genève och ett kontor som bevakar FN:s processer på plats i New York. IKFF bildades 1915 som en protest mot första världskriget. Över 1000 kvinnor samlades i Haag och bildade organisationen. Målet var att få stopp på kriget, men grundarna av IKFF krävde även kvinnors tillträde till de rum där beslut om krig och fred fattas. Många var engagerade i rösträttsrörelsen.

Hur var responsen IKFF fick då jämfört med den ni möts av i dag 100 år senare?
– Som alltid när kvinnor har organiserat sig så sågs IKFF 1915 som ett hot mot makten, männen och nationen. IKFF-are i olika länder blev svartlistade, avskedade och uthängda som landsförrädare då de inte ansågs stå upp för nationen i krigstid.

– IKFF är fortfarande ett hot, inte minst i länder där kvinnorsättsaktivisters och civilsamhällets utrymme är begränsat eller till och med krymper. Men att ifrågasätta militarism, en idé som är djupt sammanvävd med föreställningar om både nation och maskulinitet, kan anses provocerande även i Sverige. De rum där diskussioner och beslut sker kring krig, militär, fred, nedrustning är fortfarande ofta mansdominerade samtidigt som kvinnor ofta är de som driver civilsamhällets arbete för nedrustning. Inom den här sektorn finns fortfarande patriarkala rum där vår närvaro inte alltid är önskad. Samtidigt möts IKFF oftast med respekt på grund av vår erfarenhet och expertis kring frågor som rör fred, konflikt och nedrustning. Många diplomater använder sig av IKFF:s internationella program för att hålla sig uppdaterade om vad som händer i exempelvis nedrustningsförhandlingar. Det är också den rollen och vår expertis som tar oss in i maktens rum på olika nivåer.

Vad håller ni på med i dagsläget, vad är aktuellt just nu?
– Vi väntar med stor förväntan på FN:s generalförsamlings möte om nedrustning i oktober (första utskottet i generalförsamlingen). Då kommer Österrike med flera att lägga fram en resolution om att inleda förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen 2017. Det kan låta torrt och tråkigt men om resolutionen antas av generalförsamlingen senare i höst är det en historisk händelse. Detta är något som vi i det globala civilsamhället har arbetat hårt för under en lång, lång tid. Kärnvapen är det enda massförstörelsevapen som ännu inte är förbjudet trots dess katastrofala konsekvenser. Vi arbetar genom den internationella kampanjen ICAN för att ett förbud ska bli verklighet, kanske redan nästa år (peppar peppar). De kärnvapenöverlevare som fortfarande är i livet ska få uppleva den dagen!

– Samtidigt väntar vi på, och pressar, den svenska regeringen i frågan. Trots många vackra ord om kärnvapennedrustning har regeringen inte levererat politiskt. Sverige förlorar allt mer inflytande internationellt på grund av sin passivitet. Det är synd – men vi kommer få igenom ett förbud oavsett, med eller utan Sverige.

Vad ligger i pipeline framöver?

– Mycket på många områden. Vi fortsätter bevaka och ge input på processer, inte minst i koppling till Utrikesdepartementets arbete med att utveckla och konkretisera den feministiska utrikespolitiken Sveriges arbete med säkerhetsrådets agenda för kvinnor, fred och säkerhet, och Sveriges kommande ordförandeskap i säkerhetsrådet. IKFF fortsätter att pusha för att Sverige i alla dessa sammanhang och i allt arbete ska sätta konfliktförebyggande högt upp på agendan. Till våren ska regeringen leverera sin proposition om ny lagstiftning för vapenexport, och IKFF kommer med största sannolikhet ha tankar kring den. I koppling till allt detta fortsätter vi vårt arbete med våra fantastiska kollegor i Väst- och Centralafrika som arbetar konfliktförebyggande inför nationella val och skapar plattformar för kvinnors deltagande. Det är deras analyser som ligger till grund för mycket av det påverkansarbete vi bedriver i Sverige.

Vilka utmaningar står ni inför och hur når ni ut med ert budskap?
– Våra utmaningar är, som för de flesta ideella organisationer, att vi saknar resurser till att göra allt som vi vill och behöver göra. Det är också en utmaning idag att diskutera militarism och upprustning i Sverige och vårt närområde då debatten ofta är infekterad och polariserad. Det saknas utrymme för konstruktiv debatt om de frågorna idag, i media och i andra forum. Vi når ofta fram med vårt budskap till de politiska aktörer vi arbetar gentemot, men ofta handlar det om långa och många gånger tekniska processer som inte alltid passar in i medielogiken. Men vi fortsätter vårt arbete för fred, frihet och feminism!